Blötsnökalla Maj välkommen...
Bloggens författare får ett psykbryt p.g.a försenad vår...
Jo, jag vet...
Men jag kan inte skriva här utan att återigen poängtera hur infernarliskt tråkigt det är att våren liksom ALDRIG får fotfäste här. Snön och kylan liksom vägrar ge vika. På Facebook ser jag bilder från vänner söderöver som klipper gräs och sitter på uteserveringar. Själv så sätter jag på mig halsduk och fingerhanskar för att inte frysa rumpan av mig när jag går på jobbet...
When will it end?
Bloggens författare prövar whisky vid Uppland Malt Mates klubbhus!
Ser fram emot whiskyprovning på fredag!
Jag har ju under många år haft ett gediget intresse av whisky. Har två delägandeskap på fat från Springbank som ligger och gottar till sig sedan 2001.
Nu skall jag äntligen få gå på prövning och dela intresset med andra vilket skall bli jätteskoj.
För mig har detta intresset mer eller mindre varit ett enmansprojekt under mer än 15 års tid. Lokala whiskyklubbar har inte vuxit på träd och dom som har funnits har varit av mer privata karaktär vilket gjort att ett medlemsskap för min del inte varit aktuellt.
Istället så har jag själv försökt utforska whiskyns underbara värld genom att själv köpa in intressanta sorter, besökt whiskybarer och fått sköna tips av min älskade svåger Jocke, som frikostigt inbjudit mig till Upland Malt Mates klubbhus och prövningar.
Att nu Arvidsjaurs whiskysällskap finns är jättekul! Då kan ensamvargar som jag hitta en liten kajplats för mitt intresse! Denna prövning landar i Japan vilket skall bli intressant.
Dottern till bloggens författare njuter av kvällsfiske i Gullön.
Börjar även se fram emot stugförsta i Gullön! Detta vattenhål i mitt liv är verkligen en av de stora ljuspunkterna i mitt liv. Här kan jag verkligen ladda om batterier och mjuklanda mentalt. Nästa långhelg är det dags att åter slå igång vatten, damma av vinterns omfamning och njuta av det lilla.
Basen mullrar!
Så fick jag äntligen besök av älskade brodern som skall se till att det läggs bas på våra inspelningar. Det går fort närman har roligt och vi visste ordet av så hade 4 timmar rullat förbi. Micke hade bra idéer i baggaget och efter att jag hade fått lägga in mina önskemål så satte vi igång.
Känns kanon att få dra igång detta och vi har redan bestämt en date till nästa helg igen.!
Good work brother!!!
Ett nerpackat liv...
Jag trodde att det skulle gå bra och inte vara speciellt märkvärdigt.
Dock insåg jag ganska snabbt att det kändes både olustigt, sorgligt och konstigt att rota omkring kring i hans tillhörigheter för att bestämma vad som skulle kastas, ärvas, skänkas bort eller sparas.
Dofter frigjorde sig från hans kläder och jag såg saker som han lämnat sina avtryck på. Det blev så uppenbart att han nu för alltid var borta. Vi liksom såg till att skingra hans väsen genom att plocka undan det som den 10:februari blev minnen av en älskad pappa, istället för saker som behövdes för ett rikt liv.
Jag avslutade dagen med att sätta mig ner med den enorma mängd noter han sparat för att kolla igenom om där fanns egna kompositioner som gömde sig mellan gamla klassiker. Det gjorde det och jag misstänker att det kan finnas lite till i den dator som han brukade använda.
Får sätta mig ner någon gång och gå igenom denna med...
Nu behöver jag bara vila mig mentalt ett tag för att orka med ytterligare en sväng.
En betydlig gladare kommande händelse är att älskade brodern är på gång med att börja lägga lite bas på våra låtar i studion. Förhoppningsvis kan vi få till en rendezvous till helgen och kanske få ner några låtar! Kul!!!
Nuere...
...helg igen!
Veckan som varit har mest bestått i att vårda unga damen i hushållet samt att se denna ständiga snö vräka ner som en blöt, kvävande filt...
Men skam den som ger sig, som jag och älskade pappa brukade skämta om.
Vi var bägge ivriga förespråkare av våren och brukade tagga varandra när det var som mörkast på vintern med diverse planer på fiskerutter, arbeten på sommarstugan samt grillmiddagar.
Vi satt i köket medan snön vräkte ner och såg fram emot våra samtal om smått och gott vid grillringen i solskenets sällskap delades en lättöl i varsin kaffekopp.
Livskvalité på Gullö-vis helt enkelt.
En liten paus har det nu blivit i inspelningarna då jag nu inväntar datum från älskade broder gällande baspålägg på de aktuella inspelningarna. Kommer även att börja lägga mina gitarrer vad det lider men känner att det hade varit bra att ha basen där först för att kunna göra ett bra jobb.
I övrigt inget nytt på väst, öst, nord eller sydfronten.
Livet fortsätter sin outgrundliga bana och jag hänger på så länge jag bara kan!
Ha en bra dag, where ever you are.
Record the record!
Sålunda har helgen förflutit.
Vad jag hört så har vädret inte varit speciellt vårlikt överhuvudtaget med en decimeter blötsnö och dimma. Själv så missade jag eländet mer eller mindre p.g.a betydligt roligare göromål nere i studion.
Ola Karlsson dök upp för en helgs intensivt arbete med våra 10 låtar. Det som främst skulle göras var att avsluta trumdelarna på plattan. Vi hade 4:a låtar som var kvar. Dessa låtar krävde lite mer live-putsning av oss gällande när och var markeingar skulle finnas och liknande. Lite nöjd får jag ju vara då jag gjorde 3 onetakes av 4 möjliga!
Efter detta så var det Olas jobb att sätta gitarrdelar som stöd till basen, som kommer att läggas av älskade brodern Mikael. Vi avslutade helgens bravader med att lägga slasksång på samtliga låtar. Allt för att få lite perspektiv över hur slutprodukten kommer att låta.
Inspelningarna avslutades med en lite grillmiddag tillsammans med Ola, Marina, Micke och Marianne. Fantasiskt trevligt, som vanligt. Vi hann dessutom ner med Micke för en första genomlyssning av låtarna. Nu är det upp till hans kreativitet att ge oss basgångar med groove!!!
Så, nu tillbaka till sjuka Emma. Det är T.L.C som gäller!
Tankar på trumpallen
Sitter just nu och övar in nya låtar som skall spelas in under helgen som kommer tillsammans med Ola Karlsson. När man skall översätta en slaskdemo med trummaskin och två gitarrer uppenbarar sig ibland lite rythmiska problem som man måste ta sig över.
Det är ju inte alltid att man, i striden hetta, inser att olika former av rythmer strider med varandra när man sitter och gör låten. Utan bas och trummor kan man ibland hamna i fällan att det faktiskt låter bra men hamnar fel rent rythmiskt.
Så det är där jag nu befinner mig. Jag försöker hitta broar över de ställen som inte funkar instinktivt och lyssna på hur det driver låten frammåt. Det handlar om detaljer som min käre kumpan Ola knappast märker när vi sätter igång, men det är viktiga små detaljer som annars skulle få låtarna att låta släpiga eller ostrukturerade.
I övrigt så snurrar allt på och våren tar tveksamma steg frammåt, bakåt och åt sidan. Just nu så snöar det igen... Men skam den som ger sig! Förr eller senare så åker vi till Gullön, drar på vattnet igen och vips så är sommaren där :-)
Le påsk is coming
Påsken kommer med stormsteg! Släkt och vänner är redan uppe från södern vilket är jätteroligt. Lite surt att jag måste arbeta bara...
Nåja, på torsdag påbörjas ledigheten och Inlandskult står på menyn. Tyvärr inget spelande för mig den här gången, men då ka jag ju koncentrera mig på att trivas med alla som dyker upp istället. Sedan blir det väl god mat, umgänge och sena timmar med skratt.
Som vanligt och det är inte kattpiss i sammanhanget.
Det mullrar...
...nere i studion! Jag håller på att lägga komp efter kom på det låtar jag och Ola komponerade ihop före jul. Efter att ha haft uppehåll med trumspelet ett tag så tog det tid att komma in i groovet igen. Men nu är jag där och flisorna yr på trumpinnarna och svetten lackar. men det är kul, hejdundrande kul!
Nya studion anpassar jag mig till en pillegnutt i taget och tar "problemen" när dom kommer. Ser redan nu fördelen med den nya tekniken och inser att möjligheterna är så många att det nästan låser sig! Ser fram emot att få ner Ola för att hjälpa mig med återstoden av låtarna. Dessutom så kommer min älskade broder Mikael att se till att vi får ett bländande basspel på inspelningarna. Utöver detta så är det i dagsläget höljt i dunkel om vi kommer att behöva keyboards, gosskörer, symfoniorkester eller growlare för att arrangemangen skall lyfta. Vi börjar med våra gitarrer och utgår därifrån.
Påsken kommer med bud om Inlandskult på skärtorsdagen. Kanske kommer jag att kompa Johan Piribauer, men inget av det är i dagsläget klart. Trevligt lär det bli. Som vanligt!
Maten på faten, spenaten!
Jag älskar mat!
Nästan lika mycket som jag älskar musik. Men bara nästan... Någon har sagt mig att man bara klarar sig max en vecka utan mat och dryck. Själv klarar jag bara några timmar utan musik innan jag krampar och får ett anfall!
Nä, kanske inte kramper och anfall, men svårt är det...
Om jag fått musiken från pappa så har jag defenetivt fått maten från mamma. Redig god husmanskost färgad av både ångermanländska böljande landskap, västerbottnisk kärv blötmyr och norrbottnisk friskhet. Mamma lagar alltid mat från grunden vilket även färgat mitt matlagande. Dock hade jag turen att landa i ett 80 och 90 tal som friskt inhämtade inspiration från olika världskök och som gjorde att jag fick lusten att experimentera ibland vilket ibland inte riktigt bar ända in i mål. Typ som den där grapefruktsåsen som skulle serveras till kött... Eller den där chiligrytan som blev så stark att grytan såg ut som om den blästrats på insidan, så blank var den..
Jag finner ro och lust i matlagandet. Det, liksom musiken är kreativitet i sin renaste form och även ett skapande av beståndsdelar som tillsammans skall harmoniera.
I dagarna så rullar "Sveriges mästerkock" på i TV där deltagarna svettas bakom grytorna för att imponera på juryn. Det gäller att vara bäst, att smaka godast och ha bästa uppläggningen...
Jag ser på programmet med skräckblandad förtjusning, för det står egetligen både nära och långt ifrån det jag gillar med matlagning. Långt ifrån på grund av att jag inte anser att man kan tävla i matlagning, lika lite som man kan tävla i musik. Nära på grund av att jag förtjusas över hur deltagarna tänker kring sin matlagning, sin komposition.
Om jag skulle vilja vara med? Aldrig i livet. Jag lagar heller mat här under min kork.. på min spis, menar jag. För mig och mina nära kära. Det räcker med det.
The teacher!
I dag så har jag utbildar jag i sociala medier. Kul och väldigt bra diskussioner som dyker upp. Me like!
Ser även under min lunch att min gamle AOR-hjälte Rick Springfiled kommer ut med en dokumentär inom kort. Haralltid varit oehört svag för hans smittande pop-rock och hade förmånen att se denna galning live under Sweden Rock Festival (som förövrigt är med på en massa klipp vad det verkar) för två år sedan.
Flås, flås, flås...
Mjae, det är lite trögt, det måste jag tillstå...
Jag har sålunda övergått ifrån promenader till joggningturer sedan en tid tillbaka. Det är lika trögt varenda gång. Jag underhåller ju grundkonditionen rätt ok under de mörka månaderna, men det räcker inte hela vägen. När jag nu lufsar iväg så är det med ett visst mentalt motstånd, för jag VET hur seeeeeeegt det blir innan kroppen och knoppen kommit in i springet igen.
Men jag kämpar på, för ungarnas skull!
I övrig så finns en oidentifierbar oro i kroppen inför fredagens begravning av pappa. Jag vet inte, men det känns som varenda "ledig" tanke på något sätt landar där, i kapellet, och jag har lite svårt att hålla fokus... Får bara försöka omfamna alla känslor som puttrar på och andas djupt. Det skall bli skönt att få säga adjö en sista gång och sedan fortsätta livet med en insikt om att pappa faktiskt fortfarande finns med mig i mitt hjärta.
Sitter och spelar igenom ytterligare två nya låtar för att få dessa att sjunka in i kroppen innan jag trycker på recording-knappen. Fantastiskt kul att spela in igen!
10 orsaker till extas!
Tja det var ju ett tag sedan... Några av er därute har ju efterlyst förslag på NY musik som kan vara något att ha. Jag svarar så här:
NY musk behöver inte automatiskt vara bra så därför så nöjer jag mig att tipsa om bra musik och inget annat. Säkerligen har en eller annan av er därute redan lyssnat på en hel del men shit the same, here it comes.
För det första:
Black Stone Cherry
För det andra:
Guv´t Mule
För det tredje:
Blackberry Smoke
För det fjärde:
Richard Page
För det femte:
Ole Börud
För det sjätte:
Coldplay
För det sjunde:
One Republic
För det åttonde:
Van Halen
För det nionde:
Steve Lukather
Och för det tionde...
Gamle goe Slash
Hair of the dog
Då kan jag med glädje konstatera att mitt och Ola Karlssons musikprojket nu fått luft under vingarna! Efter att ha jobbat med demos och texter sedan november så har vi nu krupit in i studion för att försöka nagla ner 10 rykande färska låtar på hårddisken.
I helgen har jag jobbat med två låtar där jag satt trumkomp på. Hair of the dog och Speak louder har fått sätta prägeln på trumspelandet både till sound och spelsätt. Det har varit underbart att åter få banka trummor i riktiga högenergi-låtar. Efter två plattor med Distant Gatherings där trumspelet var rätt tyglat och laid bac, så finns ett uppdämt behov av att fullständigt banka skiten ur trumsetet!
På tal om Hair of the dog...
I fredags passade jag på att samla nära och kära för en födelsedagsmiddag hemma på Södran. Fantastiskt roligt och mysigt att få rå om allihopen om så bara för en kväll.
Söndag. Solen skiner. Jag tror minsann det är dags att gå ner i stuidon och svettas lite, eller vad säger du?
Sportlovsnöje och musikprojekt
Dessutom fick pappsingen minsann ut och pröva nya bilar! Något som jag inte gjort på typ 10 år.
Bilen vi har tjänar oss väl. Dock så är den inte precis den billigaste man kan ha. Det har ju hänt en hel del sedan vi skaffade denna turbomatade bil gällande bensinföbrukning, snåla bilmotorer och annat. Bara en sådan sak som att nästa bil vi skall ha måste ha en manuell växellåda för att kunna nyttjas till övningskörning. Förra gången vi köpte bil var det oerhört viktigt att krockkudden gick att koppla ur så att man kunde ha en barnstol fram! Tyder på att tiderna går...
Musikprojektet med Ola går vidare! Vi har producerat 14 demos som nu skall kokas ner till 10 st. Jag har lyssnat mig less på dessa primitiva demos och är rätt klar med vilka låtar jag vill fortsätta med. Jag antar att Ola har helt andra låtar som han gillar och "give and take"-principen får råda.
Skall i allafall bli kul att ta projektet till nästa nivå och faktiskt påbörja inspelningarna. Ser fram emot att för första gången sedan, jag vet inte när, få spela in trummor UTAN att behöva slava efter clictrack och redan förinspelade instrument.
Att få släppas fri och kunna känna att dynamiken får ta plats är guld värt för en trummis. Visst är det helt ok att spela efter clicktrack med, men det begränsar uttrycket väldigt mycket, just p.g.a att "något annat" håller i tömmarna och skall styra. Den här gången skall inget clicktrack störa mig utan bara Olas gitarr i lurarna. precis som det SKALL vara.
I övrigt håller jag fingrarna korsade och hoppas att Leksand en gång för alla lyckas ta sig upp i Elitserien!
Den evige inhopparen
Det här med drömmar...
Jag drömmer inte speciellt ofta. Ja, eller jag kommer inte ihåg drömmarna speciellt ofta, om vi nu skall vara lite saningsenliga här.
Dock har jag jag en dröm som har följt mig sedan jag var ungdom och som ständigt dyker upp i en ny skepnad varje gång. Jag ingen som helst aning om varför just denna dröm dyker upp och varför den verkar vara den enda av mina drömmar jag kommer ihåg. Likafullt så var det så dags igen i natt.
Scenariot var följande: Jag befann mig på konsert med den legendariska gruppen Rolling Stones som, av någon outgrundlig anledning, spelar i ett stenbrott högst upp på en bergskam. Jag befinner mig ovanför bandet i en luftballong, ivrigt fotograferande bandet tillsammans med Hans Shimoda, chefsredaktör för Se&Hör. Han har fullt upp med att sitta och skriva ner färska osanningar om bandet online och sitter där iklädd någon form av gummikostym.
Plötsligt ser jag hur Keith Richards snubblar till och faller ner till en kvalfylld död längst ner i stenbrottet. Musiken tystnar och Mick Jagger går fram till mikrofonen och förklarar att bandet tyvärr inte kan fortsätta spela om man inte kan hitta någon ersättare. Han talar dessutom svenska, på ett klingande dalmål!
I samma ögonblick som detta basuneras ut så kastar jag mig ut från luftballongen, slår en volt i luften och landar iklädd gitarr i högsta hugg brevid Mick Jagger. Han nickar gillande åt mitt håll och sedan drar Start me up och jag spelar som en gud!!! Låt efter låt kör vi och jag kan allt utan och innan. Publiken jublar och....sedan vaknar jag.
Ovanstående dröm har alltså under åren dykt upp i lite olka skepnader men alltid med samma innehåll: Världsberömd grupp spelar, någon instrumentalist dör, jag hoppar in, end of story.
Jag har under åren sett Neil Peart segnat ihop bakom sitt trumset under konsert med Rush på Konsum i Arvidsjaur.
Jag har hoppat in för Dave Murray i Iron Maiden under deras konsert på ett isberg.
Jag har med självklar pondus hjälp Deep Purple igenom en konsert på Kinesiska muren då Jon Lord plötsligt tagit sig för halsen, spärrat ut ögonen och segnat ner död.
Jag har till och med tagit över rollen som mannen som brukar lägga manteln över James Brown i slutet på konserten och dessförinnan spelat bas med gigantiskt afroburr!
Så, vad kan man utläsa av detta då?
Tja, det vete tusan. Men klart är att jag verkligen pysslar med musik dygnet runt!
Angeline - Disconnected
"Den som letar, är den som söker".
I mitt fall så letade jag inte alls utan mer eller mindre ramlande på gruppen Angeline, en svensk grupp med ursprunget från Ljusdal. Bandet släppte sitt första album 1990 och ramlade mer eller mindre ihop i spillror när sångaren Jörgen "Sigge" Sigvardsson avled 1995. 2007 så återuppstod bandet igen och släppte plattan Confessions 2010. Nu är bandet åter aktuellt med ny platta betitlad Disconnected.
Här levereras stabil bluesbaserad hårdrock in the name of Europe/AC-DC/Dio. men det serveras med en liten tvist kallad AOR-smittande refränger. Det är liksom pang på rödbetan med ett härligt "gubbhäng" som ger det där baktunga svänget som åtminstonde jag gillar.
Här nedan kan du lyssna och kolla in bandet. Tyvärr så håller inte nedanstående videos samma klass som musiken, men man kan ju inte få allt...
Vill du veta mer om bandet så gå in på deras officiella sida
"RUN BABY RUN"
"FALLING INTO YOU"
Let the spring begin!
Svensken firar vårens anskomst på lite olika sätt. Söderöver brukar man kasta av sig kläderna, lägga sig i park och äta glass. Längst upp i norr brukar man försiktigt titta ut bakom ytterdörren och konstatera att fåglarna sjunger och att man ser något utan att behöva tända en lampa.
På Södra gatan brukar det mest visa sig genom besök och uppskottande av "fisringen" i Gullön, betalande av säsongskort på Vittjåkk och grillande av någon form av dött kött ute på altanen. Kanske inte det mest "flashiga" sättet att möta våren, men det är hjärtligt, efterlängtat och roligt.
Ja, skall vi hårddra det så är det väl inte ens vår än, men det väljer vi att ignorera! Med tanke på hur länge det varit mörkt och tufft så tycker jag att vi alla är värd solens sken.
Årets första skidåkning har genomförts idag. Det blåste ordentligt vilket gjorde kölden en bittrare och vi fick se till att skydda ansikten för att förhindra förfrysning. Dock var det med glädje vi alla 4:a satte av nedför backen. Lilla Emma drog iväg som en skottsploe vilket gjorde att t.o.m jag hade lite svårt att hänga med!
I går var hela familjen inbjudna till goa grannarna Niklas och Annelie för en fantastisk middag. Var så in i bomben trevligt och vi formligen vacklade hemmåt med stinna magar och ett fåningt leende!
Ett avslöjande!
Bara så du vet.
SKÅL!
Filmtips för rock/skräckälskare!
The Thing prequel 2011
Kissology 3
Digitala minnen
Jag har under en tid försökt att digitalisera mina gamla bilder från mina musikaliska äventyr under åren. Främst p.g.a jag på något sätt skall försöka få in dem i den digitala framtiden så att framtida ättlingar en gång i tiden kommer att kunna skratta åt mina bravader. Men en annan del har ju även varit att helt enkelt njuta en stund av det som varit och för en stund förlora sig i de minnen som dessa bilder ger.
Jag har ju under åren varit känd hos mina gamla medmusikanter som "han som sparade allt" vilket för det mesta stämde. Jag har både bilder, affischer, reportage och gammal musik arkiverade på diverse forum. Jag tycker det är så fantastiskt roligt att se både frisyrerna, kläderna och den självbelåtna minen jag hade där uppe på scen, där jag trivdes som allra bäst.
The X-Union bränner gitarrer...
Tounge flyger över jorden...
Poltergeist spelar in en demo...
Shrimp Cake rockar loss...